moongirl

 

Här krävs det uppdatering ser jag...!

 

Jaaa.. Vem kröp först? Rasmus! Tove hakade på efter ett par veckor. Nu kryper de überfort och ställer sig mot allt hela tiden. Tove är ganska lång så vi får börja plocka bort blomkrukor och allt annat i fönstret. Kul. Ser verkligen hemtrevligt och mysigt ut.

 

Sen han börja krypa, och nu ännu mer när han börjat ställa sig upp, är han SÅ mycket nöjdare. Det är inte mycket gnäll. Dock vaknar han på nätterna. Ibland vill ha mat, ibland inte. Försöker att inte mata honom men jag är så galet trött på nätterna att jag ger upp.. Då äter han och sedan somnar om.. Mycket enklare än att gå runt och vagga honom till sömns. Kan ta en timma.

Han har nu varit på akuten tre gånger. TRE gånger på sina nio månader. Nu hoppas jag att han skärper sig ett tag ;) 

Första gången vid tre månader hade han nästan 40 grader feber. Andra gången, typ 8 månader, gav jag hon och Tove ägg till mellis. Han blev knallröd i ansiktet! Ringde 1177, de tyckte vi skulle åka till vårdcentralen. Men vi åkte till akuten. Väntetid till VC och ville inte chansa att vänta ifall han blev sämre. Satte sig dock inte på luftvägarna som tur va. Väntar nu på tid till allergicentrum. Och tredje gången på akuten var efter två veckor då han ramlade bakåt och fick en liten inbuktning i bakhuvudet. Men de hittade inget som skulle tyda på något fel *phew*

Alltså, nu får han sluta!

 

Så nöjd och glad. Sover hela nätterna. Hon är först på plats om man öppnar en dörr, eller grinden ut till ytterdörren. Väldigt nyfiken. När hon sitter i barnstolen och man drar igång vattenkranen så diggar hon järnet från sida till sida så hela stolen förflyttas! Hon diggar även till musik förstås.

(Rasmus diggar fram och tillbaka. Ser kul ut när de diggar samtidigt fast åt olika håll!)

 

Hon är inne i en period där hon vill ha extremt mycket uppmärksamhet. Tror det tär lite på henne det här med två syskon. På kvällarna/nätterna när Rasmus skriker/gnyr så lägger hon armarna om mig hårt för hon vill inte att jag ska gå. Det skär i hjärtat. Och när jag är själv med alla och ska mata de små eller något annat så ropar hon på mig och jag får alltid säga "Jag kommer strax"!, "Jag har inte tid", "Du får vänta lite".

Hon vill gå till dagis men hon säger att hon inte vill vissa saker de ska göra. Hon vill att jag följer med in och lämnar henne. Annars brukar hon gå in själv och hitta saker direkt att göra. Ofta när jag hämtar henne så ser jag att hon är själv. Hon är inte ledsen och hon blir glad att se mig. Men jag har en känlsa i kroppen som är svår att förklara. Det känns inte alltid bra även fast jag egentligen inte har något fog för att det ska vara dåligt. En förälder är väll alltid orolig över saker?! Elvira brukar ju vara rätt tydlig med vad hon vill och inte vill så jag får lite på henne att hon säger till om det är något. Annars kommer det nog märkas.

Annars är hon ju en glad tjej!

Hon älskar gymnastiken hon går på på tisdagarna i Hjulsbro, Linköpings gymnastiksällskap.

Vi ska dit ikväll och eftersom Robban jobbar kommer jag lämna över Tove och Rasmus till Petter och Pillan en stund. Får se hur det går! :D 

 

Något som är jobbigt där man verkligen inte räcker till är när man ska lägga all tre själv. Oftast brukar Elvira sitta i soffan, kolla på barnkanalen och dricka välling. Det fixar hon själv. Har ingen bra rutin på hur jag ska ge Tove och Rasmus välling. Brukar ge båda i vår säng men nu är de så rastlösa och svårt att komma till ro så de smiter iväg. Då lägger jag dem i en spjälsäng och står lutad över och ger vällingen. Ganska jobbigt!

Det bästa är att ge en i taget i famnen då de oftast somnar när vällingen är slut. Funkar ju när Robban är hemma. Annars är det lite svårt då den andra blir avundsjuk och börjar skrika.. På något sätt får jag hitta på en lösing.. Skulle vilja ha en stor inhängnad madrass på golvet typ..

 

Nu ska jag fixa lite. De små sover och Elvira är på dagis. Snart kommer Jennifer och Melwin :)